Petroleum


Fint skare va


Sånt är livet!

Dåså!
Ett par känslor ska nu raderas, efter mycket om och men.
Det känns skönt att konkret veta att det inte var ömsesidigt, men det hade inte behövt gå såhär långt om inte personen i fråga hade varit mer ärlig mot mig och framför allt sig själv, redan från början. Nu är det som det är och jag accepterar det otroligt fort. Känns relativt okej ändå, med tanke på att detta har blockerat mig själv några veckor nu och det är inte bra! Att vara den lite mer cyniska Johanna verkar passa mig alldeles utmärkt så jag tror jag fortsätter så. Jag klarar mig bättre själv än så många andra. Mina vapen är min optimism och min förståelse.


Så på lördag ska jag bli onykter. Full. Berusad. Bara för att jag kan.

Dog days are over

I morse stannade jag kvar i sängen för att jag kände att jag behövde det. Jag är inte sjuk, men mina tankar flyger överallt för tillfället och jag orkade inte resa på mig för att cykla till skolan. Ville bara somna om trots solstrålarna som nuddade vid mina hornhinnor. Det är så mycket som pågår i mitt huvud nu att jag inte riktigt alltid vet var jag ska ta vägen. Det är frågor angående framtiden, kärlek, pengar, jobb, skola, träning, vänner, resor, äventyr, viktminskning, evenemang etc. - Rubbet. Allt som omfattar just mitt liv.
Jag vet att jag måste ta dag för dag och det gör jag också, men ingen människa kan undvika det faktum att man vill ha en trygg framtid att luta sig på och inte oroa sig över.

Ikväll har vi genrep för vår lilla barnteater. Jag agerar ett spralligt lejon. Med ansiktsmålning och kokhet lejondräkt. Imorgon och torsdag har vi föreställningar. Min grupp har åldrarna 1-3 år. Medan den andra gruppen har 4-6 år. Sen ikväll efter genrepet har vi en musikteater-workshop med en kille som heter Mattias. Vill verkligen inte göra det, för att jag inte känner för det, men jag ska ta mig igenom det med inställningen om att det faktiskt kommer bli kul.

Återkommer.

Som ett brev på posten

Obesvarad kärlek kan man lugnt säga, men vad gör man? Går inte att göra någonting åt. Jag kan inte rå för vad jag känner och han kan inte rå för vad han känner. Jag måste lägga fokus på mig själv. Särskilt gällande min viktminskning. Jag känner att jag har fokus i det just nu, men jag behöver lägga ännu i ännu mer.

Förresten. Jag fick ett personlig brev hemskickat till mig idag, från teaterlinjens ledare Morgan. Han skrev att han vanligtvis inte brukar skriva brev till sökande, men gjorde det till mig eftersom jag sökt så många gånger nu och inte blivit antagen. Han skrev att de sett en klar och tydlig utveckling hos mig. Att jag hade en tydlig och lugn fokus i mina monologer och improvisationer. Han råder mig även att inte sluta med teater om det är det jag vill, men att jag ska fundera på andra alternativ än just Fridhem. Så det kändes jättebra att faktiskt få en sådan respons. Det gav mig verkligen en push då jag är i tankarna "ska jag pyssla med detta eller inte?" nu. Igen.

Bon Iver

Turn down the lights;
Turn down the bed.
Turn down these voices
Inside my head.

Lay down with me;
Tell me no lies.
Just hold me close;
Don't patronize.

Don't patronize me.

'Cuz I can't make you love me
If you don't.
You can't make your heart feel
Something it won't.
Here in the dark
In these final hours,
I will lay down my heart
And I'll feel the power;
But you won't.
No, you won't.
'Cuz I can't make you love me
If you don't.

I'll close my eyes,
Then I won't see
The love you don't feel
When you're holding me.

Morning will come,
And I'll do what's right;
Just give me till then
To give up this fight.

And I will give up this fight.

It's a motherfucker

Vilsen. Bortkommen. Förvirrad. Hjälplös. Frustrerad. Ledsen. Trött. Svag. Emotionell. Låg. Offer. Otur. Andfådd. Menlöshet. Ensam...

...kär.


Fluffy


Ain't no sunshine when she's gone

Vissa frågetecken utredda. Åtminstone någorlunda. Solen skiner med otrolig värme i luften. Jag har klippt gräset runt hela fastigheten som jag har gjort ända sen jag var 16. Nino är ute i selen som vanligt och det är stökigt här hemma. Jag ska cykla till Friskis och Svettis efter jag postat detta inlägget för att vara värd som jag är varje söndag. Nästa söndag är sista gången jag är funktionär i föreningen här i Markaryd. Både skönt och vemodigt. Efter träningen ska jag städa hela lägenheten för att bli av med all negativ energi jag skapat. Jag vet mycket väl om att jag själv väljer att vara offer eller skapare av min egen verklighet. På senaste har jag valt att vara offer, allt för många gånger.

En positiv grej är att jag fortfarande är motiverad angående min viktminskning! :) Jag äter som jag ska helt enkelt. Som alla borde äta. Lite av allt. Samtidigt som jag rör på mig. Det ska inte behöva vara mer än så. Inga konstiga dieter, inga besvärliga ändringar i kosten. En människas kropp behöver ha lite av allt för att må bra. Enligt min åsikt då. Jag kan bara tala utifrån min egen kropp och jag mår bra av att inte utesluta något. Jag får äta allt, men i små mängder.

Nu väntar min cykel på mig. Ska bli gött att svettas som ett as inomhus när det egentligen är utomhus man vill vara just nu.

-1,1 kg

Jag vägde mig dessutom idag.

Minus 1,1 kg - känns jättebra! Det firade jag med att äta en chipspåse och nu mår jag illa och vill inte äta det igen på ett tag. Jag är back on track känner jag nu och min målvikt känns inte jättelångt borta.

Hopp

Jag har stirrat på skärmen i flera minuter nu och jag kan inte komma på något att skriva..

..förutom.

Jag tror jag är kär.
Men jag vet inte om det är ömsesidigt...

Vecko-status

I totalt 7 dagar, alltså en vecka, har jag varit helt fri från godis. Där räknar jag in chips, lösgodis, läsk, choklad, ostbågar, glass etc. Jag fick nog förra torsdagen när vi var på Wallmans Salonger i Köpenhamn då vi åt fyrarätters. Min kropp gjorde uppror och jag kände hur dåligt jag mådde på hemvägen pga all överflödig onyttig mat och sötsaker jag fick i mig (och hade fått nästan varje dag i flera veckor innan dess).
Det känns riktigt bra att jag tog det beslutet. Jag tar dag för dag och jag får äta godis en dag i veckan om jag mot all förmodan skulle vilja, men bara en. Tänkte att jag ska väga mig hos Sannie i helgen för att se hur veckan har gått. Jag har ätit för lite och det vet jag om och det är inte bra i sig det heller. Hade magknip under hela Lisebergs-resan igår dessutom. Krampade och hade sig.

Jag var alltså på Liseberg igår med min underbara klass. Vi hade en jätterolig dag med inga köer, men med det tillkom lite regn. Jag vågade gå Gasten(!) och jag sket nästan på mig, men fyfan vilken snygg miljö och scenografi de har lyckats med där inne. Stor eloge!

Idag ska jag jobba i kiosken lite. Fick ju sommarjobb där, igen, som börjar vid midsommar, men de ringde mig i veckan och ville jag skulle jobba lite idag och då tänkte jag "varför inte?". Ska bli trevligt minsann! Sen ikväll har jag ingen aning om vad jag ska göra. Tror jag ska hyra med en film hem och lägga mig på soffan. Behöver vila lite känner jag.

..jag är inte ledsen över Fridhem längre. Jag tänker aldrig mer söka den skolan, utan jag kommer söka Calle Flygare, Wendelsberg och Skara Skolscen nästa år. Uppenbarligen är jag inte menad att gå den skolan och jag vill verkligen inte krusa lärarna mer nu. Jag ska helt enkelt gå en annan teaterutbildning! :)

Jag har ingen jävla aning

Ojojoj, vad tankarna snurrar i skallen på mig nu. Jag blev inte antagen till Fridhems folkhögskola för tredje året i rad. Ändå känner jag mig fruktansvärt nöjd med min prestation. Jag tror inte jag hade kunnat göra mer faktiskt då samtliga 30 stycken som kommer till slutaudition mer eller mindre är lika duktiga. Och jag var duktig idag. Jag känner det, och det är väl huvudsaken?
Jag blir förvånad över mitt sätt att hantera ett sånt här nederlag. Jag känner mig bortkommen och förvirrad just nu, men jag känner mig oerhört optimistisk angående framtiden ändå. Allt har en lösning som jag brukar säga. Min optimism räddar verkligen mig i sådana här situationer.

Men var ska jag ta vägen efter sommaren nu då? Jag har hela världen i mina händer och det gör mig både glad och rädd på samma gång. Jag kommer söka jobb på olika orter i Sverige och det jobbet jag får kommer jag ta och sen kommer jag flytta dit. Men vart då? Det återstår att se. Jag har ingen jävla aning.

Emotion

Komplimanger och känslor är ingenting jag någonsin, NÅGONSIN skulle kunna ljuga om. Jag skulle aldrig kunna säga till någon "jag tycker om dig" när fallet egentligen inte är så. Jag skulle inte kunna såra någon genom ovisshet, oärlighet och feghet. Jag säger alltid vad jag tycker, tänker och känner. Framför allt vad jag känner. Det är oerhört viktigt. Jag skulle aldrig kunna skänka en oärlig komplimang till någon, oavsett vem det är - okej, vita små lögner drar vi alla, men när det kommer till känslor ska man inte ljuga. Framför allt inte mot sig själv, men mest av allt inte för personen i fråga som känslorna involverar. Värre brott finns fan inte. Ursäkta svordomen, men jag var tvungen. Tycker bara det är det vidrigaste man kan göra mot någon annan - att ljuga om känslor.
På att inte tala om att lämna någon i ovisshet. Blö, vill inte ens gå in på det.

Det handlar bara om att vara sann mot sig själv, egentligen. Kan du inte vara sann mot dig själv, hur ska du då kunna vara sann mot andra? Det går möjligtvis lite - men inte helhjärtat.



Imorgon ska jag stiga upp 03.30 - SAY WHAT?! tänker ni, och ja det är sant! Amina och jag ska åka tåg från Hässleholm ner till Lund 05.30 och behöver befinna oss i Hässleholm innan dess. Därför ska min kära mor köra oss dit. Upprop på Fridhems folkhögskola 08.30. Tur att vi får frukost på skolan. Önska mig lycka till och håll alla tummar ni har! :)

Ärlighet

Ärlighet är nog det enda jag någonsin kommer begära av en annan människa. Jag kräver inte mycket och jag behöver inte mycket, men jag behöver ärlighet. Sanning. Oavsett om den tycks svida eller vara orimlig så vill jag alltid höra den mest ärliga åsikten du har. Jag är en människa man kan prata med. Man kan prata med mig om precis vad som helst och jag tål jävligt mycket, kan jag säga. Det krävs mycket innan jag ska bli sur eller förbannad. Det händer väldigt sällan. Men oärlighet och ovisshet är det absolut värsta jag vet. Säg alltid som det är, håll inte inne på något. Diskutera, prata, öppna dig - det är alltid bättre. Om så bara lite. Jag kan hantera sanningen, men jag kan inte på samma sätt hantera motsatsen eller ovissheten.